tack du:)


Du fanns hos mig, även i mina hemstaste stunder
Du log och visade mig att det faktiskt finns under
Du höll mina händer och du lärde mig drömma
och så länge jag lever, kommer jag alldrig glömma
hur du lärde mig se, hur du lärde mig höra
och orden du viskade tyst i mitt öra


Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här:

Trackback
RSS 2.0